Dessvärre har jag varit riktigt jävla sjuk, och är fortfarande faktiskt. I fyra veckor har jag legat i sängen eller på sin höjd i soffan, värk i hela kroppen, hostandes och med feber, ont i hals och huvud.

Först med ordentlig halsfluss och halsböld, som sedan gick ner i lungorna och blev akut astmatisk bronkit och nu lunginflammation.

Utan att vara alltför detaljerad så hostar jag tills jag kräks blod, 50 gånger om dagen.

Att säga att jag är ganska låg just nu är inte att överdriva s.a.s

Well, i tanken har jag alltså inte gett upp min utmaning, men jag lägger till den månad jag har förlorat nu.

Ist för 20/4 som utmaningsslut kör jag på 20/5 nu.

Så, några dagar till i vila och så ska jag försöka mig på vardagslivet igen.

Hejja :-)

Vaknade tidigt som vanligt (men varför mest på helgerna när jag ändå KAN få sova?) Låg kvar en stund men smög mig sen upp för lite ”egentid” med te och C-vitamin, och almanackan för att planera i kommande veckans ”måsten”. På tv går ett intressant program om dinosaurier som jag slötittar/lyssnar på och utanför ligger snön vit och vacker och tamesjutton om det inte är en sol jag ser bakom stora granen på tomten En solig dag vore underbart. Nu ska jag fundera på veckans mat, och sen skicka ner sambon för en inventering i frysen i källaren.

Tjing

Men varför? På riktigt, VARFÖR har jag så svårt att äta bara en liten, eller iaf bara en normal, portion? Jodå, först tar jag en vanlig portion. Efter en stund tar jag lite till, bara för att det var så gott. Ibland kan det tom bli en liten tredje portion till. Skäms på mig! Nu har jag ångest över den där jäkla saffranskakan.

Jag kommer att straffas i natt, för utöver ångesten jag har nu kommer jag att få en bubblig och svullen mage, halsbränna och gaser. För så går det, när man är för glupsk Surt surt!

I morgon är en ny dag!

Man kan inte alltid få som man vill, och efter att ha försökt komma på nåt som hela familjen ville äta till middag utan att lyckas blev det till slut macka med stekt ägg och filmjölk. Lyxkäk en fredag minsann
Detta framför tv’n, och lagom till Fångarna på Fortet blev det popcorn och ett glas vin till mamman och pappan, och popcorn, salta kex och saft till barnen.

Alla nöjda och glada (nåja, hyfsat iaf).
Nu ska jag slappa i sängen och se vad jag hittar för kul att se på tv. I morgon blir det promenad.

Ett snabbt besök hos pappa på hans boende, lite fika (bara kaffe för min del) och sen bankbesök och handling på vägen hem.
Nu väntar lite lunch som får bestå av rester från kylen. Korvstroganoff och ris, tyvärr utan grönsaker till då det inte fanns nåt kul hemma
Vatten till (måste bli bättre på att dricka mer vatten på dagarna) och kaffe efteråt.
Få se om det hinns med en liten promenad innan barnen ska hämtas sen

Vaknade innan klockan och sov dåligt efter det. Fem minuter och så vaknade igen, och så fortsatte det till 6.40 när jag gick upp.

Grått och regnigt som de senaste veckorna, vilket iofs inte gör mig nåt eg, men det är lite svårare att komma igång på mornarna när det är mörkt tycker jag.

Iaf, väckte barnen och så upp på vågen. 108,3 kilo.

Nästa vecka är det mindre hoppas jag. Nu väntar frukost med barnen.

En kopp te och en vaniljbulle från gårdagen blev kvällsfika, och from i morgon är det slutätet på kvällarna.

Ja, iallafall sånt som innehåller mestadels mjöl och socker. Jag har jätteproblem med min mage, har väl alltid haft egentligen, men när jag tog tag i min kost i våras och började gå ner i vikt så märkte jag plötsligt att magen slutat krångla.

Slut på häftiga smärtor som kom krampartat, slut på uppkördhet och bubbel. Borta var den spända “gravidmagen”.

När jag senare började “slarva” igen så kom det tillbaka som ett brev på posten.

Hoppas på en lugnare, gladare och lite plattare mage igen

Nu väntar lite läsning kanske lite slötittande på tv. I morgon ska det vägas och mätas så jag har nåt att jämföra med under de kommande 100 dagarna.

*pepp pepp*

God natt <3

(snälla, bortse från de käcka raggsockorna jag har på mig, men jag har så jäkla kalla fötter)

Hur pratar man sig ur det här? Svart på vitt, siffrorna på displayen går inte att missa. Tydligare än så här blir det inte.

Det som är jobbigast av allt är att jag under tiden maj-oktober 2013 gick ner 17 kilo, från 119,2 till 102,2.

Sen hände det saker i familjen och livet som gjorde att jag började slarva och tänka mindre på mig själv, och vi ser ju var det ledde. Upp 7 kilon igen, men nu ska jag utmana mig själv.

100 dagar fr.o.m idag. 100 dagar blir den 20/4, och det ska bli spännande att se vad jag kan uppnå tills dess.

Jag är sjukt otränad så jag tar det med babysteps.

Inget “springa till gymet och pressa järnet”-grejer alltså. Ingen särskild diet utan vanlig, bra mat.

En dag i taget